Nr 38

Nov 1995



NOTISBLAD FÖR SLÄKTFÖRENINGEN LOVISA MARIA HJELMS ÄTTLINGAR

Redaktör: Olof Cronberg, Södra Järnvägsg. 21 A, 352 34 Växjö


Esaias Tegnér

och kretsen kring biskop Faxes familj


Till vårt släktmöte i Växjö sommaren 1992 hade planerats ett föredrag om Esaias Tegnér och hans relationer till Lovisa Maria Hjelms familj, vilket blev inställt. Här följer i stället en sammanfattning av ämnet.

När Lovisa Maria Hjelm vid 64 års ålder förlorade sin gamla blinda mor, som hon haft boende hos sig i hemmet i Karlskrona, där hon samtidigt hade drivit en flickpension för att försörja sig, stod hon vid ett vägskäl i livet. Hon bröt nu upp från Karlskrona och flyttade till Lund, där hon efter en kort tid av eget boende flyttade in i biskopshuset hos sin dotter och måg, Helena och Wilhelm Faxe, vilket skedde 1819. När hon sommaren 1850 avled i biskopshuset, 95-årig, hade hon i mer än tre decennier kunnat följa det kulturliv, som blomstrade i Lund med Esaias Tegnér som den klarast lysande stjärnan.

Vi har, trots den detaljerade tegnérforskningen av Wrangel, Böök m.fl. inga egentliga belägg för direkta relationer mellan Lovisa Maria Hjelm och skalden. Inga brev, inga persondikter eller andra minnen finns bevarade. Men genom en nära vänskap mellan biskopsfamiljen Faxe och Tegnérs familj, senare stärkt genom giftermål, skulle relationerna ändå bli många och täta. Helena Billberg (1773-1845) hade efter ett olyckligt första äktenskap i Blekinge gift om sig 1806 med Wilhelm Faxe (1767-1854), som då var prost och kyrkoherde i Södervidinge nära Lund, sedan professor där och från 1811 biskop och prokansler för universitetet. Han skulle komma att inneha dessa ämbeten i 43 år, till viss besvikelse för den något yngre Tegnér, som gärna hade velat återvända till Lund som biskop och förbättra sin alltid svaga ekonomi med de stora inkomsterna som Faxe hade. Redan 1799 hade Tegnér kommit till Lund, där han i kraft av sin lysande begåvning gjorde en snabb karriär som akademisk lärare och blev professor i grekiska året efter Faxes biskopsutnämning.

Sedan han 1824 utnämnts till biskop i Växjö flyttade han dit 1826 och skulle bli kvar på Östrabo till sin bortgång hösten 1846. Då var biskopinnan Helena Faxe även bortgången, kvar fanns den åldrige biskopen i Lund och hans ännu åldrigare svärmor Lovisa Maria Hjelm. Men nya band hade under tiden knutits. Redan hösten 1813 gifte sig Helena Faxes halvsyster Louise Schlyter (1793-1880) med prosten Johan Henrik Kinberg i Grönby (1782-1853). Till detta bröllop skrev Esaias Tegnér i en hyllningsdikt:

Du står vid kullerstoln
Din fria republik förbyts i
monarki
Du svär de helga eder

Vid bröllopet skrev skalden även en skämtsam hyllning som hade lagts i pastor Bööks mun och uppfördes som en tablå. I Grönby prästgård föddes 1817 Emma Kinberg (1817- 1899) som 1841 blev Esaias Tegnérs svärdotter, då hon gifte sig med prosten Christoffer Tegnér (1807-1885) i Källstorp, föräldrar till bl.a. professor Esaias Tegnér d.y., till universitetsbibliotekarien och kulturhistorikern Elof Tegnér (vars dotter fil. jubeldr. Ingeborg Tegnér, född 1892 ännu lever som vår släkts troligen äldsta). Genom ättlingarna till en tredje son Jakob Tegnér och hans maka Alice, den kända tonsättarinnan, lever idag en skara avkomlingar, som härstammar både från Lovisa Maria Hjelm och den berömde skalden.

När Esaias Tegnér våren 1826 lämnat Lund, skriver han till Wilhelm Faxe ett lovtal över den vänskap, som rått mellan familjerna:

"Brors hus var min och de minas egentliga stödjepunkt i Lund; sedan den fallit undan svävar jag i luften." Biskopshuset var förmöget och mycket gästfritt, och själen i allt beundrade värdinnan Helena Faxe, detta var den av Tegnér varmt som han har hyllat i en rad tillfällighetsdikter. En genomgång av dessa visar att minst femton persondikter är ägnade Wilhelm och Helena Faxe och deras familj. År 1813 hyllades sålunda biskop Faxe på sin födelsedag den 18 maj, vilket upprepades även de båda följande åren. På Faxes femtioårsdag 1817 skrevs en ny dikt. De följande åren är det biskopinnan som främst blir ämnet för skaldens hyllningar (I Gudmuntorps skog, 1818, Carolinen, Till biskopinnan Faxe med ett juvelsmycke från hennes man etc.). Samma dag Tegnér 1826 icke utan smärta lämnar Lund för Växjö skriver han i Helenas album:

Ty du var oss ömsom mor och syster,
Husets engel sänd ur skyn åstad,
Gladde mig då jag var alltför dyster,
Och förlät mig, då jag var för glad.

Under de kommande åren får breven ersätta dikterna som vänskapsbevis. Men sommaren 1833 är skalden på väg hem från Carlsbad efter brunnsdrickning och råkar passera Lund just vid Helena-dagen och ägnar på nytt biskopinnan sin hyllning. Det skulle uppenbarligen bli hans sista. Fem år senare promoveras Wilhelm Faxe till jubeldoktor och får en versifierad hyllning till dagen, slutvinjetten på tjugofem år av vänskapsdiktning från skaldens sida. Det ligger i sakens natur att inte ens en stor diktare som Tegnér kan hålla en jämn och hög nivå på den sortens dikter. Men i sina ljusaste och lyckligaste stunder återspeglar Tegnérs verser den förfinade glädje och varma vänskap, som rådde och den lycka som umgänget i biskopshusets stora familjekrets gav honom.

Vi kan uppleva glansen av det dåtida Lunds notabiliteter, som rörde sig hos familjen Faxe: professorer som Lundblad, Agardh eller Norberg, provinsens adel och många andra, som fyllde de vackra salarna och de många biblioteksrummen vid Krafts torg och Biskopsgatan. Och i centrum de båda fixstjärnorna Helena och Tegnér. Hans förhållande till biskop Faxe är mera konventionellt, mera präglat av artighet än av hjärtats allra djupaste känslor, som han reserverade för biskopinnan. Men han var en verklig vän för dem båda, vilket skulle visa sig särskilt i sorgens dagar. Våren 1827 dog biskopens äldste, förhoppningsfulle son Jakob Faxe, docent och bibliotekarie, bara trettio år gammal. I en lång och gripande minnesdikt, som hör till det vackraste i sitt slag i Tegnérs diktning, tecknar han den bortgångnes rena och redbara personlighet och låter honom till sist i drömmen återvända tillbaka hem till de sörjande gamla:

Qvällen med vingar af guld har lagt sig och hvilar på Sundet,
som ett odödeligt hopp hvilar på grafven ännu.
Stjernorna tändas i rad till aftonsången i himlen,
tänken att sonen som gått blickar ur någon af dem.
Tänken han ser på er sorg i parken, men skönare parker,
Helgonabackar hos Gud hålla den vingade qvar.
Vandren så gråtande hem och slumren i väntan att drömmen,
hälften en tröstande dikt, hälften en sanning ur skyn,
ställer den saknade fram för er säng: han lefver, han talar,
kysser på hand och på kind, vänlig och stilla som förr.
Dock, när den nattliga syn, den kära, blir ute för alltid,
detta är tecknet för er, glädjens, ty dager är när.

Tegnérs psykiska hälsa växlade som bekant under olika perioder, var nere i en vågdal i mitten på 1820-talet, sviktade på nytt omkring 1840, då han tvangs att söka läkarvård i Danmark i ett halvår. Han tillfrisknade dock relativt och kunde fortsätta sina litterära arbeten, längtade alltid tillbaka till Lund och vännerna där, Faxes och kretsen kring Härbärget. Vid denna tid planerade han en ny diktcykel, som han tänkte kalla "I biskop Faxes familj". Där skulle de otryckta dikterna från Lunda-tiden bindas samman med den ram, som Wilhelm och Helena Faxe gett honom i alla minnen av de glada dagarna och stunderna i biskopshuset med alla släktingar och gäster, som ofta möttes där. Men den glada epoken, som redan fått en viss avslutning genom familjen Tegnérs avflyttning till Växjö, skulle gradvis gå över i skymning. Lovisa Maria Hjelm åldrades, biskopinnan drabbades av slaganfall före sin död. Även på Östrabo höll solen på att gå ner. Kvinnorna hade under Tegnérs vitala tid spelat en stor roll för honom i både liv och dikt. På ålderdomen blev det barnbarnen, de små pojkarna i Källstorps prästgård. De skulle omsider föra namnet och traditionerna vidare till vår tid. De var samtidigt Lovisa Marias barnbarns barn, som även hon ägnade sina tankar under de sista åren. Genom sina begåvade barn, främst biskopinnan Helena, hade hon tillfölje sin flyttning och bosättning i biskopshuset i Lund fått uppleva ett glansfullt kulturskede i vårt land, där namnet Tegnér lyste som ett fyrverkeri, ett namn som nu skulle bäras vidare också av hennes egna ättlingar.

Om Tegnér som brevskrivare vittnar den väldiga brevutgåvan, som 1953-1976 utgetts i elva innehållsrika band. Naturligt nog har mycket av minnen och kontakter gått förlorade genom att husen Faxe och Tegnér kunde träffas snart sagt dagligen i Lund utan brevs skrivande. Men bara några dagar efter ankomsten till Växjö i maj 1826 skriver Tegnér ett av sina finaste brev till Helena Faxe med tack för den tid han just lagt bakom sig:

Skrif emedlertid denna uraktlåtenhet på tillfällighetens, icke på mitt hjertas räkning. Var tvertom öfvertygad att det, så länge det ännu klappar, gömmer minnet af en godhet, en tillgifvenhet som utgör icke blott mitt lifs glädje, utan äfven mitt lifs ära. Denna och några få andra personers hågkomst är den rikedom jag samlat under mitt 17-åriga vistande i Lund, och den jag hoppas ingen skall betaga mig. Jag vill svepas deri, när jag en gång ligger i min graf.

På Södervidinge kyrkogård sover Helena och Wilhelm Faxe den sista sömnen, på kyrkogården i Växjö, som numera bär hans namn, vilar Tegnér. Minnet av deras vänskap och de glimtar av den som skalden gav i sin diktning ger oss ännu bestående släktminnen.

Bengt O. T. Sjögren


Planerade regionala släktmöten

Alltsedan början av 80-talet har släktföreningens styrelse strävat efter att mellan ordinarie släktmöten anordna regionala släktträffar av mindre anspråksfull karaktär än de ordinarie släktmötena. Sådana träffar har bl.a. hållits i Skåne (Lund, Sofiero, Österlen), Stockholm (Militärhögskolan, Riksdagshuset), i Västergötland (Hönsäter) och i Uppland (Gimo).

Under 1996 planeras nu två regionala träffar: i Steninge, Halland, i maj, samt i Rydeholms herrgård i Skåne i september. Träffen i Steninge sker på inbjudan av hedersledamoten Maj Bendz och kommer att bestå av en buffélunch på hennes släktgård i Steninge samt utflykt med bil till någon närbelägen sevärdhet. Kallelser kommer att sändas ut till medlemmar, som bor inom en radie av 7-8 mil från Steninge. Övriga medlemmar i släktföreningen som läser denna notis kommer inte att få någon personlig kallelse, men är givetvis också välkomna att delta efter anmälan till Maj Bendz eller till släktföreningens ordförande.

Rydeholms herrgård i Anderslöv i Skåne ägdes i mitten av 1800-talet av kronolänsmannen Johan Theodor Grönwall, som var gift med Lovisa Marias dotterdotter Hilda Augusta Kinberg. På Rydeholm föddes deras 9 barn, av vilka fyra på 1870-talet emigrerade till Nya Zeeland. Rydeholm har nyligen renoverats av dess nuvarande ägare Carl Henrik Kristersson och bör vara ett intressant besöksmål, framför allt för de sentida ättlingarna till Johan och Hilda Grönwall.

Efter kontakt med den nuvarande ägaren avser styrelsen att under hösten inbjuda Grönwall-ättlingarna till träff med lunch, där tillfälle ges att bese den pietetsfullt restaurerade herrgården. En utflykt till någon annan intressant plats i södra Skåne planeras i samband med träffen (Hammarskjölds Backåkra har nämnts).

Kallelse med mera detaljerat program och kostnader kommer att sändas ut senare. Styrelsen är emellertid tacksam om intresserade medlemmar redan nu preliminärt anmäler sitt intresse för projektet till släktföreningens ordförande.


Ny upplaga av medlemsmatrikel

Med detta nummer av Hjelmaren följer en ny upplaga av medlemsmatrikeln. Förutom registret över släktföreningens medlemmar innehåller matrikeln - liksom tidigare - en kort historik över släktföreningen samt föreningens stadgar.

Vid varje utskick av Hjelmaren eller andra meddelande returneras ett betydande antal av försändelserna på grund av att vi har inaktuella adresser. Styrelsen vill därför rikta en vädjan till medlemmarna att komma ihåg att skicka in adressändringar till ordföranden. Det skulle bespara oss en hel del besvär och portoutgifter.



Släktbokssupplementet

Som meddelades i föregående nummer av Hjelmaren räknar vi med att en ny utgåva av ett supplement till Pehr Henrik Törngrens släktbok ska kunna tryckas på nyåret 1996.

Vår ambition är att det nya supplementet skall mera likna originalet än tidigare supplement, som på grund av torftiga uppgifter blev alltför kortfattat. Det gäller således för alla medlemmar att lämna kompletterande uppgifter till redaktören, inte bara om födelser och dödsfall, utan också om personalia, som utbildning, befattningar, uppdrag, samhällelig verksamhet etc. Det är vår förhoppning att även denna gång kunna distribuera supplementet gratis till samtliga medlemmar och förlita oss till frivilliga bidrag.

Medlemmar som känner till stiftelser fonder eller personer, som är intresserade och villiga att bidra med medel till tryckning av skrifter av detta slag ombedes meddela detta till ordföranden. En preliminär uppskattning av kostnaderna tyder på ca 35.000 kr för tryckningen och (med nuvarande porto) ca 12.000 kr för distributionen, eller sammanlagt ca 80 kr per exemplar (600 medlemmar).

Förfaringssättet med gratisdistribution till alla har stora praktiska fördelar för styrelsen på så sätt att man slipper ligga med ett stort lager, slipper invänta beställningar på boken, slipper bevaka betalningar etc. En mindre reservupplaga kommer dock att behållas för att finnas tillgänglig för senare beställningar av släktboken.


 



Denna sida är sammanställd av Olof Cronberg 980628.