Nr 39

Juni 1996



NOTISBLAD FÖR SLÄKTFÖRENINGEN LOVISA MARIA HJELMS ÄTTLINGAR

Redaktör: Olof Cronberg, Södra Järnvägsg. 21 A, 352 34 Växjö


Minnes- och dagboksanteckningar

av Fredrik Theodor Carlson (1820-1903)


Lovisa Maria Hjelms dotter Christina hade i sitt äktenskap med Benedictus Jonae Carlson sju barn. Det yngsta av dessa var Fredrik Theodor (1820-1903), sedermera legationspredikant i London och kyrkoherde i Årstad i Halland. Hans i januari 1893 dagtecknade minnesanteckningar utgör ett intressant dokument av livet i en prästfamilj från den tiden. Här följer några situationsbilder ur hans anteckningar.

I skolan
Benedictus Jonae Carlson var kyrko-herde i Slöta, ej långt från skolstaden Skara. Barnen skickades följaktligen dit vid 6-7 årsåldern för sin utbildning och uppfostran. Några av bröderna tjänstgjorde också som lärare i Skara, bl a Fredrik Theodors bror Herman Immanuel (Manne). Fredrik Theodor skildrar hur pennalism förekom i gymnasieskolan:

"De som voro i nedersta afdelningen kallades 'keddar', de i den andra afdelningen 'barkar' och de i den öfre afdelningen nämndes 'öfverringare'. Dessa sednare ansåg sig hafva husbondevälde öfver keddarne, och behandlade dem ofta med groft öfversitteri, befallande dem än ett än ett annat, såsom om de varit deras tjenare. Om sådana opassande befallningar icke åtlyddes, så skedde sk framkallning efter lästimmarnas slut uti öfverringarnes rum, och då utdelades stundom handgripligen bestraffning."

På bröllop
Under sin tid i Skara skulle Fredrik Theodors syster Margret (29/7 1831) gifta sig med kyrkoherden i Bitterna, Anders Sylvén. Vigseln skulle förrättas av Fredrik Theodors mosters make, biskopen i Lund Wilhelm Faxe, och de inbjudnas skara var stor. Så här skildrar Fredrik Theodor högtidligheterna.

"Då den högtidliga stunden för vigseln war inne bildades ett långt festtåg till kyrkan der vigseln förrättades av den vördnadsvärde åldringen biskop Faxe. Såsom yngst, 11 år gammal, fick jag jemte min jemnåriga kusin Efraima Schönherr gå i spetsen för det långa festtåget till kyrkan. Efter vigselns slut återvände vi på samma sätt till prestgården, der en rätt storartad middag blev intagen, med skåltal mm såsom vanligt. Biskopsparet jemte brudgum och brud samt de flesta övriga gästerna stadnade qvar i prestgården flera dagar. Derunder företogs allehanda förlustelser för att roa gästerna. I biskop Faxes sällskap hade äfven kommit den för sin skönhet beundrade Mina Kinberg, dotter till prosten (Henrik) Kinberg i Grönby, som var gift med min moster (Louise). På henne kunde då tillämpas Tegnérs ord om Ingeborg: 'Som en stierna på vårsky sitter hon på gångarn (hästen) hvit', och många av herrarne i sällskapet egnade sin hyllning åt den vackra och behagliga flickan. ­Då festligheterna hemma voro slutade afreste de flesta av dem till Sparresäter, der också bröllop omedelbart (16/8 1831) derefter skulle firas mellan min kusin Emmanuella Schönherr, dotter till kommerserådet Schönherr och min moster Benedicta Bill-berg, samt hennes fästman, den till kyrkoherde i Hofva nyligen utnämnde Per Olof Carlander. Äfven der förrättades vigseln av biskop Faxe, och högtidligheten war stor å den natursköna egendomen, belägen i det vackra Walle härad, nära Billingen."

Om Esaias Tegnér
Efter sina studier i Skara reste Teodor till Lund, där han under studier i filosofi och teologi flitigt umgicks med sin moster Helenas familj, Faxe.

"Under den första sommaren jag war i Lund fick jag tillfälle att se vår störste skald, biskop Esaias Tegnér. Han kom då från Holstein, der han någon tid vistats på en helsovårdsanstalt. Han vistades i Lund i biskop Faxes hus. Så snart det blivit kändt att han kommit till Lund, samlades studenterna och avtågade under sång till biskopshuset, och när Tegnér kom ut afsjöngs för honom verser författade av professor Carl Aug Hagberg. Tegnér höll då tal och tackade för hyllningen, men hans stämma war då svag och jag hade svårt att uppfatta orden. Det märktes att han då war en man med brutna både själs- och kroppskrafter."

Hos Schönherr på Sparresäter
Fredrik Theodor bedrev sina studier i Lund framgångsrikt och blev endast 24 år gammal promoverad till filosofie doktor i Lunds domkyrka. Efter doktorspromotionen vistades ha sommaren 1844 hos sina föräldrar och andra släktingar i Västergötland. Bl a bodde han en tid hos sin moster och morbror Schönherr på Sparresäter och lämnar därom följande skildring om C J Schönherr (se även Hjlemaren 11, maj 1982).

"Uti den Schönherrska familjen fördes ett gammaldags patriarkaliskt lif, der allt gick ordentligt, tyst och stilla som ett urverk. ­ ­ I Schönherrs hus lästes gerna Swedenborgs skrifter, men det talades nästan aldrig något derom, och vid bönestunderna lästes ur den Heliga Skrift. ­ ­ Schönherr var en mycket arbetsam man, gick upp kl 4 om morgnarna, och arbetade först med sina vetenskapliga arbeten i entomologi, deri han utgifvit stora arbeten, tryckta på latin, och som vunnit stort anseende bland vetenskapsmän i utlandet. ­ ­ Han skötte också landtbruket å sin egendom utmärkt, så att den ansågs som en mönstergård. ­ ­ Det var ett eget förhållande att hos Schönherr voro 7 döttrar och en son, samt hos mina föräldrar i Slöta ett omvänt förhållande, nemligen 7 söner och en dotter."

Till England
Efter sommaren återvände Fredrik Theodor till Lund, där han fortsatte sina studier. Året därpå avlade han sina teologiska examina och blev senare samma år av biskopen i Skara "invigd till det heliga prediko-embetet". Efter en kortare tids tjänstgöring som präst i Bitterna blev han erbjuden att som vikarie för sin broder Gustaf komma till London som legationspredikant. På den tiden fanns inga reguljära båtförbindelser mellan Sverige och England, utan man var hänvisad till lastfartyg. Fredrik Theodor lyckades finna en norsk brigg, hårt lastad med järn- och trävaror som skulle segla så snart vinden var förlig. Från den äventyrliga färder berättar Fredrik Theodor:

"Den 2 november (1845) afseglade vi från Göteborg. I början stod jag mig temligen, men då vi kommit ut på öpna hafvet och blåsten tilltog blef jag mycket sjuk, hvilket fortfor en hel vecka, och jag led derunder förfärligt. Jag kunde ej vara uppe, utan låg hela tiden i min koj utan att kunna förtära något, och hörde huru de ursinniga vågorna slogo emot det bräckliga fartyget. Lyckligtvis blef det lugnt väder den åttonde dagen och jag kunde gå upp. Efter ytterligare åtta dagars segling anlände vi till London. ­ ­ Jag fick sedan höra att den norska briggen som kallades "Apollo" hade tillhört ett svenskt rederi men blifvit kasserad och såld till Norge."

Hustrun Hilda Bratt
Fredrik Theodor tjänstgjorde sedan med vissa avbrott som legationspräst i London till 1862 då han blev utnämnd till kyrkoherde i Årstad. Under ett besök i Sverige 1847 träffade han Hilda Bratt, svägerska till en prästkollega. Om henne skriver han: "Hennes intelligenta, milda och älskvärda väsen slog an på mig, och mer och mer fästade jag mig vid henne, vartill kom hennes varma gudsfruktan. Jag bad innerligt till Gud att, om det vore hans vilja, hon skulle få blifva min maka." Först sedan han fått fast förordnande som legationspredikant och pastor i London ansåg han sig värdig att begära Hilda Bratts hand. Vigseln ägde rum den 4 augusti 1857 i Vånga och förrättades av prästkollegan Lundblad, brudens svåger.

Här slutar Fredrik Theodor Carlsons minnesanteckningar. Efter ytterligare ett par år i London, där Fredrik Theodors och Hildas båda döttrar Hilda och Alice föddes, fick Fredrik Theodor tjänsten som kyrkoherde i Årstads församling i Halland, nära Falkenberg. Familjen stannade där resten av hans liv. Hilda avled 1891 och Fredrik Theodor 1903.

Hans-Georg Lindgren


Om släkters härkomst

Det är inte ovanligt att det finns traditioner kring varifrån en släkt stammar. I Sverige är den vanligaste traditionen eller myten att en släkt skall härstamma från valloner. Ofta tas mörkt hår eller mörka ögon till intäkt för att det skulle röra sig om vallonsläkt. I Norge vill man gärna kunna påvisa att man i raka led härstammar från vikingarna.

Ibland finns det säkert några korn av sanning i släkttraditionerna, men det kan lika gärna röra sig om uppgifter som helt saknar grund. Man bör ta släkttraditioner med en nypa salt, så länge man inte har påvisat att de är korrekta. Bevisbördan åligger den som för traditionen vidare och inte den som ställer sig skeptisk.

Släkten Richerts franska härstamning
Enligt ingressen till artikeln om släkten Richert i Svensk slägtkalender för år 1885 berättas följande: "Adlig slägt från Frankrike, der den än fortlefver, och uppgifves Provence som ursprungliga hemorten. Protestantisk till sin bekännelse, led slägten svåra förföljelser under Hugenottkrigen, då sannolikt någre af dess medlemmar utvandrat till Tyskland, i hvars norra del åtskillige af namnet förekommit och ännu finnas. Svenska grenens äldste kände stamfar Joachim Richert inkom före 1647 från Stralsund till Ronneby, der han blef rådman och dog 1666". Uppgiften om den franska härstamningen finns även återgiven i vår släktbok.

Advokat Gunnar Atmer, vars farmor härstammade på två håll från släkten Richert, har studerat problemet närmare. Påståendet om släktens härstamning från franska adliga hugenotter är helt obestyrkt. Någon hugenottutvandring från Frankrike till Tyskland förekom knappast på 1500-talet. Den stora utvandring började först under andra hälften av 1600-talet, särskilt sedan Nantesiska ediktet (som gav hugenotterna viss religionsfrihet) blivit upphävt i oktober 1685. På ön Rügen utanför Stralsund förekommer namnet Richert 17 gånger i skattelängder både 1577 och 1597. Förnamnen är typiskt tyska namn, såsom Peter, Hans, Carsten, (Joa)chim & Claus. I Stralsund förekommer namnet i borgarboken från i varje fall 1599. Richert var inte ovanligt som namn på tyskar i området kring Stralsund, när hugenottförföljelserna pågick som bäst i Frankrike.

Det finns därför inget skäl att tro att släkten kommit från Frankrike. Hur den traditionen har uppstått har inte gått att utröna. Medlemmar av den svenska släkten har fört en lilja i sina borgerliga vapensigill. Måhända har det bidragit till uppkomsten av traditionen om fransk härstamning eller också är det ett resultat av traditionen.

Släkten Schönherrs härstamning
Enligt Arvid Knös bok om västgötasläkten Knös härstammar släkten Schönherr från linnevävaren Andreas Schönherr bosatt i Niederlauterstein, Lauterbach i Sachsen. "Enligt traditionen inom den Schönherrska släkten därstädes, hvilken ännu fortlefver och gjort sig bemärkt på industriens område, leder denna släkt sitt ursprung från en svensk officer under 30-åriga kriget." Jag har också hört berättas att namnet Schönherr kommit sig av en vacker svensk officer (ein schöner Herr) som skall ha blivit kvar i Tyskland under 30-åriga kriget.

En tysk släktforskare vid namn Horst Frind, vars mor är född Schönherr och härstammar från en tysk gren av släkten, har lagt ner tid på att reda ut släkten Schönherrs härstamning. Det visar sig att namnet var vanligt förekommande i församlingen Lauterbach redan år 1501 då en turkskatt betalades. Nio av 45 bönder hette då Schönherr i efternamn. Traditionen om en svensk officer från 30-åriga kriget är således helt orimligt av kronologiska skäl.

Under 1600-talet har Horst Frind funnit 138 olika familjer Schönherr i Lauterbach. Linnevävaren Andreas Schönherr föddes 1676 och dog 1714 efter ett slagsmål med två dragoner, och uppgifterna om hans yrke och bostadsort visar sig vara korrekta. Hans far hette också Andreas Schönherr (1647-1718) och var bonde i Lauterbach. Dennes far var Georg Schönherr (1605-1675) var nämndeman liksom farfadern Jakob Schönherr (-1639), som nu får betraktas som släktens äldsta stamfader.

Johan Christian Schönherr (1704-1768) som inflyttade till Sverige var gift med Hanna Schönherr (1703-) som också var från Lauterbach. Trots att de har samma efternamn, så kan man inte påvisa någon släktskap under 1600-talet. Mer fullständiga uppgifter om de Schönherrska anorna kommer att publiceras i ett kommande nummer av Släkt och Hävd.

Källor:
Atmer, G: Den svenska släkten Richerts härstamning. Släkt och hävd 1984, s 94-96, samt tillägg i Släkt och hävd 1993 s 273.
Frind, H: Schönherr im ältesten Kirchenbuch der Pfarre Lauterbach / Erzgebirge. Frankfurt a M 1993, 192 s.
Knös, A: Västgötasläkten Knös. Stockholm 1898. Bilaga.
Örnberg, V: Svenska slägt-kalendern 1885.

Olof Cronberg


Hallandsutflykt i släktföreningens regi

Lördagen den 11 maj samlades ett trettiotal släktföreningsmedlemmar på Sperlingsholms slott utanför Halmstad. Maj Bendz, vår alltid lika entusiastiska hedersledamot, hade arrangerat en exkursion i Hallands kulturvärld med utgångspunkt i det vackra slottet, som i sitt nuvarande skick uppfördes 1812. Värdinna och ciceron på slottet var Marie-Louise Kuylenstierna, f. Richert, svägerska till den nuvarande ägaren. Av den vackra inredningen i slottet märks särskilt en utsökt samling tavlor av Bruno Liljefors.

Färden fortsatte därefter till restaurang Skepparstugan i Steninge, där deltagarna kunde njuta av en mycket god fiskrätt. Kulturfärden gick så vidare till Eftra kyrka, som bl.a. kan skryta med en altartriptyk av Halmstads-målaren Waldemar Lorentzon (1899-1984). ­Efter att ha beskådat Hagbards hög och Hagbards galge (stora bautastenar) besöktes Vinbergs kyrka, som bl.a. kan uppvisa ett epitaf över diktaren Olof von Dahlin, som föddes i Vinberg 1708.

Utflykten avslutades så småningom på Hwitans Caférum i Falkenberg, där Maj Bendz avtackades för ett välplanerat och innehållsrikt besöksprogram.

Hans-Georg Lindgren


 



Denna sida är sammanställd av Olof Cronberg 980628.